Ibland undrar man..

Jag har funderat.. Mycket. Väldigt mycket. Varför tider förändras så som det gör? Alltså, jag menar folk som stod en som allra närmast för ett/två år sen, känner man knappt längre. Har ni varit med om det? Jag insåg idag, när jag träffade mina "förra" närmaste vänner, att även dom fortfarandre finns kvar i minnerna. (För ibland känns det som om dom inte existerar i mitt liv längre.) Visst, jag har snackat skit, o talat allmänt bakom ryggen på dom för jag har tyckt att dom förändrats och blivit fjortisar hela högen. Men innerst inne är dom fortfarande dom gamla vännerna som jag haft så roligt med! Nu ikväll så råkade jag stöta på Jennifer och company. Ni som känner mig vet vilka jag menar. Och jag hade en sjukt rolig kväll och pratet gick i mun på varandra hela kvällen för alla hade så mycket att berätta. Jag hade sjukt roligt och jag fick tillbaka minnerna från när jag var en av dom. Men samtidigt är jag glad att jag fått nya vänner, Fia, Emelie, Louise & Malle är och kommer alltid vara dom bästa vännerna jag haft, för dom har aldrig lämnat. Vad som än har hänt, så har dom i vått och tort alltid funnits där, och jag är väldigt tacksam för det, och jag älskar dom sjukt mycket!
Jag är inte en av "93-orna" som vi i vårat gäng kallar Jennifer och dom. Vi i vårat gäng har vårat, och dom har sitt. Men jag har en gång varit en av "93-orna" och självklart glömmer jag aldrig tiderna med dom, för även dom var underbara. Men det fanns en anledning till att jag slutade vara med dom. Och den anledningen kommer jag stå fast vid, och aldrig gå tillbaka. Även om jag hade en sjukt rolig kväll, så är jag inte en av dom längre.. Jag har mitt, och dom har sitt. Så är det helt enkelt. Men jag är nöjd med dom vännerna jag har, ingen kan ersätta dom :)